Tankar och känslor som styr stress/rampfeber

Våra tankar och känslor styr ofta kroppens reaktioner.
Som artist/konstnär är du en person som ska ge något till publiken. Naturligtvis finns de egna förväntningarna/ambitionerna på hur det ska bli. Uppfattningen om hur bra jag kan utföra uppgiften kan vara insnärjt med farhågor och negativa förväntningar, vilket blir skrämmande om målet samtidigt är att ”sikta högt”.
Om något är skrämmande så sätter vår ”kamp och flykt” reaktion igång och stressen upplevs ofta tydligt i kroppen och det kan ibland vara svårt att hantera. Allt detta berättar något om hur vi alla fungerar, när hjärnan bedömer att vi är utsatta för en obehaglig fara, så skiljer den inte på vår fantasi och verkligheten.

Befinner vi oss i en situation med kraftigt påslag av ”kamp och flykt”, så är det avgörande att kunna hålla sig kvar i en känsla av kamp, ”jag vill genomföra detta”, ”jag vågar göra detta”, ”jag kan göra detta”. Använd kroppen, trampa ner med fötterna i golvet om och om igen för att minska på spänningen. Att överhuvudtaget röra på sig och få igång andningen kan bryta den kraftiga reaktionen. Ut och promenera i lagom snabb takt och låt armarna pendla.

Situationer med kraftigt stresspåslag innehåller ofta tankar om att det är otillåtet att göra misstag. Det finns ju alltid en liten risk att något oönskat kan inträffa, men om det känns helt otillåtet att misslyckas, så lever jag livsfarligt. Kanske kan det hjälpa att gå igenom i tankarna vad som händer om jag gör ett misstag. ”Är det min enda chans i livet?” ”Är mitt liv slut om jag inte gör detta perfekt?” osv. Om jag siktar högt i min ambition, men är livrädd för att göra misstag, så är det omöjligt att ge järnet. Rädslan tar över och stresspåslaget är ett faktum.

Som artist är jag i en utsatt situation. Sårbarheten finns och kan göra sig tydlig i olika situationer. Om vi inte är tillfreds med det som vi har åstadkommit, så blir det lättare att hantera, om det finns andra viktiga och trygga personer/situationer utanför ”scenen”. Att det finns tillgång till både uppmuntran och bekräftelse på annat ställe.

Utvecklingen av självförtroendet har också betydelse för hur kraftig stressen kan bli. Även om jag känner mig osäker som person i allmänhet, så kan jag utveckla ett bra självförtroende med vissa uppgifter. Att finna en trygghet i det som jag håller på med är betydelsefullt och att ha tillgång till stöd och återkoppling med konkret kritik är avgörande för uppbyggnaden av självförtroende och självtillit.